The EEAG Report on the European Economy 2010
Kapitel 1: Det makroekonomiska läget
Många länder ser nu allt fler tecken på återhämtning efter den djupa internationella lågkonjunkturen 2008–2009. Återhämtningen beror sannolikt till stor del på de globala finans- och penningpolitiska åtgärderna. EEAG varnar dock för att återhämtningen i västvärlden bromsas eller till och med äventyras av faktorer som otillräcklig omstrukturering av banksektorn, lågt resurs¬utnyttjande, svaga arbetsmarknader och försämrade budgetbalanser. Däremot är situationen mer gynnsam i utvecklingsländerna, som kommer att vara viktiga för världsekonomins fortsatta tillväxt.
Efter en minskning med 2,6 procent under 2009 bedö¬mer EEAG att USA:s BNP ökar med 1,9 procent under 2010. Eftersom importen har minskat mer än exporten har den amerikanska bytesbalansen förbättrats och de globala obalanserna justerats. Stora strukturella pro¬blem måste dock åtgärdas för att landet skall uppnå hållbar tillväxt. Japan, som drabbades hårdast av krisen bland de större ekonomierna, upplevde en tidig åter¬hämtning vars viktigaste drivkraft var tillväxt i utrikes¬handeln och privat konsumtion. EEAG bedömer Japans tillväxt att öka från -5.3 procent under 2009 till 1 procent under 2010. Kina har under sommaren återgått till de tillväxtnivåer landet hade innan krisen bröt ut. Den positiva kinesiska utvecklingen beror främst på kraftigt ökade investeringar efter de statliga stimulanspaketen, vilka beräknas öka BNP med 8.5 procent i år.
Med undantag för Polen drabbades EU:s medlemslän¬der svårt av lågkonjunkturen förra året. BNP minskade med 4 procent under 2009 och de baltiska ländernas BNP med runt 15 procent. I Väst- och Sydeuropa var det dock bara Cypern, Grekland, Spanien och Storbritannien som befann sig i lågkonjunktur under tredje kvartalet 2009. I övriga EU-länder påbörjades en återhämtning under andra halvåret 2009, trots fall i både konsumtion och investeringar. EEAG bedömer att den sammanlagda BNP-tillväxten kommer att stiga till 1.0 procent under 2010, vilket är en lägre bedömning än andra prognosin¬stitut gör. Även om den makroekonomiska politiken hit¬tills har varit framgångsrik i att förhindra en ny depres¬sion, förblir den fortsatta återhämtningen bräcklig när de finans- och penningpolitiska stimulanspaketen fasas ut. Framtida tillväxtmöjligheter kommer att präglas av strukturella problem.
Kapitel 2: En finanskris pådriven av bristande tillit
Efter Lehman Brothers kollaps i oktober 2008 spred sig under en mycket kort tid en relativt liten chock i USA till både den finansiella och den reala sektorn i större delen av världen. EEAG hävdar att det var bristande tillit mellan individer och institutioner som ledde till den ekonomiska kraschen, och inte tvärtom. Förtroendekri¬sen utlöstes efter avslöjandet om Bernie Madoffs och andra finansiella aktörers opportunistiska beteende och har resulterat i att det allmänna förtroendekapitalet i samhället har urholkats.
Ett minskat förtroende påverkar sannolikt individers investeringsbeslut på flera sätt. Intresset för att investera i aktier och att göra riskfyllda investeringar i allmänhet minskar. Efterfrågan för enkla och välkända finansiella instrument ökar på bekostnad av efterfrågan av mer komplexa finansiella produkter. Investerare fokuserar också mer på välkända marknader, såsom hemmamark¬naden, vilket leder till mindre differentierade portföljer. Det är också troligt att det lägre förtroendet ger upphov till färre uppdrag för de finansiella institutionerna med avseende på rådgivning och placeringar. Slutligen visar studien att individer som känner lägre grad av tillit i lägre utsträckning köper försäkringar.
EEAG menar att regleringar är ett ineffektivt sätt bygga förtroendekapital och att finansindustrin själv därför måste gå i spetsen för att återuppbygga det som för¬lorats. Ett antal åtgärder lanseras i rapporten. Bankerna bör införa ett nytt bonussystem där de anställdas bonus kopplas till mätningar av kundernas förtroende för ban¬ken. Ett lättförståeligt ”förtroendeindex” begränsar de intressekonflikter som uppstår hos universella banker. Slutligen bör kundernas finansiella utbildning stödjas, exempelvis genom finansiell undervisning i skolorna.
Kapitel 3: Från finanspolitiska stimulanser till global skuld Den ekonomiska krisen har lett till stora budgetunder¬skott och ökande statsskulder i EU27. Underskotten i EU27 var förra året 6 procent av BNP medan stats¬skulden uppgick till 72.6 procent av BNP. Variationerna mellan länderna var dock stora: Storbritannien, Irland och Lettland uppvisade stora budgetunderskott men har relativt små statsskulder, medan Italien. Grekland och Belgien har haft budgetunderskott i flera år och lider av stora statsskulder. Budgetunderskotten beror i högre grad på offentliga utgiftsökningar än på skat-tesänkningar och har endast till mindre del orsakats av diskretionära stimulanspaket.
Ekonomisk teori ger inget entydigt besked om hur finanspolitiska stimulanser påverkar ekonomin. Praktisk erfarenhet indikerar att effekterna på produktionen är positiva, även om det är svårt att mäta detta med exakthet. En ny generation modeller visar att stimu¬lanseffekten kan vara avgörande i djupa recessioner när penningpolitiken är begränsad till att hålla räntan nära noll. En slutsats är att finanspolitiken blir effektivare om stimulanser kombineras med trovärdiga planer för fram¬tida utgiftsminskningar.
De statsfinansiella kostnaderna för de ökade statsskul¬dernas ska inte överdrivas men kommer att öka till följd av stigande räntor. I den mån marknaderna börjar tvivla på hållbarheten i staternas skuldbörda kommer också riskpremierna att öka. Det är därför viktigt med trovär¬diga konsolideringsstrategier. Ett exempel på en stra¬tegi som inte skadar de ännu sköra ekonomierna är att annonsera framtida konsumtionsskattehöjningar (som en höjning av momsen), exempelvis ett år i förväg. Det skulle få konsumenterna att tidigarelägga sin konsum¬tion och samtidigt ge en tillfällig stimulans i ekonomin. Liksom i fallet med stimulanspaketen bör strategierna koordineras för att undvika negativa gränsöverskri¬dande effekter som riskerar att dämpa återhämtningen.
Kapitel 4: USA:s dubbla obalanser
USA:s stora bytesbalans- och federala budgetunderskott reser frågan om USA:s ekonomi är långsiktigt hållbar. I detta kapitel diskuterar EEAG USA:s dubbla underskott och huruvida den finansiella och ekonomiska krisen har påverkat de ekonomiska utsikterna.
Före krisen pekade prognoserna mot en förbättrad federal budgetbalans. Ökade kostnader för hälso- och sjukvård samt socialförsäkringssystem försämrade dock den långsiktiga ekonomiska prognosen. Den ekono¬miska krisen har ytterligare allvarligt försämrat de eko¬nomiska utsikterna på såväl medellång som kort sikt och det är uppenbart att mycket stora justeringar är nödvändiga. EEAG:s råd till USA:s regering är att genast förbereda det amerikanska folket på ökade skatter och kostnadsbesparingar. För att inte bromsa ekonomin bör justeringarna inledas så snart ekonomin har vänt, men av effektivitets- och internationella skäl inte dröja längre än så.
USA:s stora bytesbalans har fått stor uppmärksamhet men är enligt EEAG ett mindre bekymmer. I USA:s natio¬nalräkenskaper undervärderas kapitalvinsterna från lan¬dets enorma utländska bruttotillgångar. Dessutom har USA under många decennier fått högre avkastning på sina utländska tillgångar än räntebetalningar på sina utländska skulder, vilket har finansierat USA:s handels-balansunderskott. En rimlig orsak till detta avkastnings¬privilegium är en överlägsen finansiell sektor i USA och så länge detta förhållande kvarstår är ett årligt bytesba¬lansunderskott långsiktigt hållbart.
Kapitel 5: Den finansiella krisen: risker och utmaningar för euroområdet
Den finansiella krisen har givit upphov till åtskilliga utvärderingar av eurons roll. Klart är att medlemskap i euroområdet har eliminerat risken för en självuppfyl¬lande ”dubbelkris”, dvs. en simultan valuta- och bank¬kris. I en sådan leder spekulation till att en devalvering tvingas fram och den därmed ökade skuldbördan i form av lån i utländsk valuta leder till en bankris. I den mån sådana kriser beror på självuppfyllande förväntningar snarare än fundamentala makroekonomiska faktorer, har medlemskapet i eurosamarbetet varit fördelaktigt.
Ett negativt scenario är en flykt från dollarn och därmed en kraftig förstärkning av euron. Även om detta scenario är en möjlighet är risken inte särskilt stor. EEAG framhål¬ler tre andra problemområden. Irland och Finland har erfarit stark ekonomisk nedgång på grund av angräns¬ande länders, dvs. Storbritanniens och Sveriges, natio¬nella valutadeprecieringar. Östeuropas djupa kris ger upphov till stora politiska dilemman som kan försvaga euron, såsom tidigarelagda medlemskap i euroområdet. Likaså ger vissa medlemsstaters, i synnerhet Greklands, finansiella och makroekonomiska situation upphov till svåra diskussioner om bail-outs, utträden och eko¬nomiskt sammanbrott, vilket försvagar den monetära unionen.
EEAG diskuterar vidare obalanser och asymmetrier mel¬lan medlemsstaterna och konstaterar att det är oklart om krisen har ökat eller minskat dessa skillnader. Olika yieldkurvor för olika medlemsstaters statsobligationer tyder dock på att euroområdets trovärdighet inte är total. EEAG argumenterar för att såväl bail-outs som eurobonds måste undvikas. Likaså bör ett alltför tidigt inträde i eurosamarbetet för Ungern och Lettland und¬vikas, men om detta är tvunget är det av stor vikt att identifiera rätt växelkurs vid inträdet. Slutligen gör EEAG bedömningen att euroområdets, jämfört med USA:s, mindre expansiva finans- och penningpolitik inte ger någon anledning till oro.